Blog Image

Sibiriska kattungar

Afrodite och Lazher

Tiden före, A-kullen Posted on Sat, November 28, 2009 11:37:05

Jag fick härliga bilder på Afrodite och Lazher från deras matte Sara igår. De verkar trivas och må riktigt bra tillsammans. 🙂

Afrodite:

Lazher:

Båda:



Så här började det

Tiden före, A-kullen Posted on Fri, February 06, 2009 10:18:43

För tre år sedan hade jag bara läst om sibiriska katter på nätet men aldrig träffat någon. Jag fick veta att det fanns en uppfödare i Arboga som hade en kull och jag fick med en motvillig Kenneth dit för att titta på sibiriska katter. Inget mer smiley.

Så fort Kenneth satte sig ner i soffan hos uppfödaren fick han sällskap. Balzam, Tashas pappa, gick med bestämda steg fram till Kenneth och hoppade upp i hans knä. Där låg han sedan hela tiden.

Efter att Balzam gjort sällskap med Kenneth i en timmes tid, var inte Kenneth svår att övertala. Han märkte nog också att det är något verkligt speciellt med sibbar, jag kan inte sätta fingret på vad det är. Kanske är det deras intelligens och förståndiga blickar… Eller nåt…

Tack, vackra Balzam, för att du charmade Kenneth så att vi kunde tinga lilla Tasha.

Här är en bild av Tasha och hennes syster Junona. Jag vet faktiskt inte vem som är vem på bilden men jag tror att Tasha är den som är längst bak.



Gårdagen var en pärs

Tiden före, A-kullen Posted on Fri, December 14, 2007 11:02:38

Redan på morgonen igår såg jag att det droppade något av Tasha. Något som såg ut att vara blod i pälsen och som en lös, brunaktig vätska på golvet.

Hon var orolig, drack mycket och åt väldigt lite. Då och då gnydde hon och ville inte vara i bolådan.

När inget hänt fram på eftermiddagen ringde jag Djurkliniken. Den som svarade sa att jag borde åka till Strömsholm med Tasha och hon rådgjorde med veterinär som sa samma sak. Något jag drog mig för att göra. Att stressa en högdräktig katt som redan är orolig, är väl inte det bästa…

Jag ringde Tashas uppfödare och hon sa något helt annat; att Tashas mamma alltid har sådana blödningar innan förlossningen och att Tasha skulle föda samma kväll. Att jag inte behövde vara orolig

När inget blivit annorlunda med Tasha senare ringde jag Strömsholm. De sa samma sak som Djurkliniken; att jag borde komma med henne och jag började förbereda mig för att åka.

Innan jag skulle hämta upp transportburen ringde jag Londongirl som också har erfarenhet av kattfödslar. Hon sa genast som uppfödaren: att Tasha skulle föda på kvällen, att hennes katthona haft likadant och att jag inte behövde oroa mig. Jag fick dessutom en hel del andra bra råd av henne.

Och precis när jag pratade med henne, vid åttatiden på kvällen, kom den första svaga värken för Tasha.

22.00 hade hon värkar varje minut.

22.18 kom den första ungen. Hanen.

22.47 var det dags för den första honan att komma ut.

22.55 kom den andra honan.

23.07 kom så den sista lilla honan.

Vilken tur att jag inte hann åka iväg till Strömsholm. Vet inte vad som hade hänt om jag hade stressat upp Tasha ytterligare.

Tydligen vet uppfödare vet mer än veterinärer.

Tack, Londongirl och Vera för era goda råd!

Blog Image

(Hanen är förmodligen bruntabby och honorna är alla sköldpaddsfärgade, mer bestämt går att fastställa med tiden)



En stjärngosse och tre tärnor

Tiden före, A-kullen Posted on Fri, December 14, 2007 00:08:22

… tror jag. Fyra stycken blev det och jag hoppas att Tasha är klar nu. Det är precis lagom med fyra.

Imorgon berättar jag mer om den här långa, långa dagen.

(Tack, Londongirl, för att du lugnade ner mig under telefonsamtalet) 🙂

Här är en bild på förstföddingen, en hane, tror jag.

Blog Image



2 dagar kvar

Tiden före, A-kullen Posted on Tue, December 11, 2007 17:05:43

Tasha är inne på dag 63 nu.

I förrgår blev hon väldigt orolig framåt natten och jag höll mig vaken i tron att det kanske var dags. Bolådan, som jag gjort i ordning, dög inte och hon letade efter en plats i alla vrår. Till slut hittade hon en – i ett litet utrymme i soffan, bakom dynorna som är fasta. Det olämpligaste ställe hon kunde hitta… Skulle hon föda där, ramlade ungarna ner bakom dynorna och skulle inte ha en chans att överleva.

Då det är väldigt trångt i det utrymmet gick det inte heller att få tag på Tasha. Jag försökte “leka” ut henne men hon var inte speciellt lekfull. I över en timme höll jag på. Då kom hon, gick iväg och åt lite och jag förstod att det inte var dags än. Gick och la mig för att sova.

Jag hade inte hunnit somna när hon ätit klart och jag hörde att det krafsade i soffan. Hon hade hoppat ner i det lilla utrymmet igen och jag fick börja om med att försöka locka ut henne. Det tog mer än en timme även den här gången.

Jag bestämde mig för att sova i soffan och fick henne bredvid mig. Höll just på att somna när lilltjejen kom upp. Hon mådde illa, hade ont i magen och eftersom vinterkräksjukan har härjat i hennes klass, var det bara att hämta en hink att ställa bredvid hennes säng och trösta.

Tasha hade blivit orolig igen och vankade runt för att leta ett boställe. Så höll hon på till halv sju på morgonen då det egentligen var dags att gå upp – men så snart alla vaknat, gick jag och la mig. Vaknade ganska snart av telefonen och gick som i en dimma hela dagen.

Det blev inte mer sömn inatt då jag var helt säker på att Tasha skulle föda igår kväll när hon plötsligt skrek till och fick väldigt bråttom till bolådan. Nu dög den plötsligt.

Jag satt med henne, klappade henne och efter en stund verkade hon helt “borta”. Ögonen hade mist all glans och hade hon inte andats, hade jag trott att hon var död. Så låg hon länge och jag ringde en bekant som nyligen fått en kull kattungar. Hon, i sin tur, ringde sin uppfödare eftersom jag inte fick tag i min.

Att det var dags, var alla helt eniga om men hennes konstiga beteende visste ingen något om.

Hon kvicknade till efter en stund, tog spjärn med bakbenen mot lådkanten, som om hon skulle till att krysta men det blev inget. Jag ringde den övriga familjen som var i stallet och berättade att det var dags. Bad K att köpa med någon färdig mat eftersom jag varken hann till affären eller laga mat. I tre timmar satt jag sedan och klappade och tröstade. Och Tasha spann.

När de andra kom hem från stallet kvicknade hon plötsligt till, hoppade ur bolådan, hur pigg som helst, och tittade på mig som om hon frågade “ska du sitta kvar där, eller…?”

Inte ett tecken på att hon skulle föda – förrän jag skulle gå och lägga mig. Hon skrek till igen och skyndade till bolådan. Och jag efter. Där satt jag sedan till halv fyra på morgonen och klappade henne medan hon kved. Sedan bar jag med hela bolådan och placerade bredvid min säng. Fick sova i några timmar i alla fall.

Idag har hon tillbringat hela dagen i bolådan och jag har bara sett till henne då och då. Hon lämnar den bara för att gå på lådan och för att äta och dricka.

Vi får se vad som händer i natt…



7 dagar kvar

Tiden före, A-kullen Posted on Thu, December 06, 2007 23:30:07

… och det händer inte mycket mer än att Tasha blir tjockare för varje dag. Och slöare.

Nu uppdaterar jag inte den här bloggen förrän strax innan hon ska till att föda, dag 64 – eller efteråt, om hon föder tidigare och allt går bra.

Imorgon är dag 59 och då borde kattungarna klara sig – om de skulle komma.



9 dagar kvar

Tiden före, A-kullen Posted on Tue, December 04, 2007 23:46:15

Idag har Tashas mage ändrat utseende. Hon är smalare på sidorna och tjockare underifrån. Jag trodde att det inte skulle ske förrän strax före födseln. Annars är hon pigg och gillar att få magen masserad. Det gör jag så gärna – det är härligt att känna de där liven där innanför.

Om en vecka kan jag börja förbereda mig ordentligt… Tänk, redan luciaveckan.



10 dagar kvar

Tiden före, A-kullen Posted on Mon, December 03, 2007 08:31:53

Sibiriska katter följer Maine Coon-katternas hälsoprogram och vi var till Djurkliniken i Västerås för dessa tester långt före parningen.

Alla resultat var bra men efter några dagar fick jag ett telefonsamtal från Jordbruksverket. Av misstag hade Tashas papper – som inte alls skulle skickas till Jordbruksverket – följt med någon hunds papper dit.

Varför Jordbruksverket skickade tillbaks hälsointyget till mig och inte till Djurkliniken, vet jag inte. Men jag fick det dagen därpå och ringde Djurkliniken för att höra vad jag skulle göra med det.

Jag skulle skicka det till Danmark, fick jag veta, och gjorde så. Det var länge sedan nu och fortfarande finns inte Tashas hälsostatus registrerat i databasen Pawpeds.

På ett forum läste jag igår kväll att hälsointyg som skickas för registrering av ägarna själva inte behandlas eller är giltiga. De måste skickas in av veterinär som utför testet.

Det betyder att jag har en del samtal att ringa idag…



Next »